Livet i mitt lilla hus: januari 2014

Konsten att överleva tredagars VAB

Psykologiguiden 2-3 åringar: "Studier har visat att det uppstår små konflikter mellan barn och föräldrar var tredje minut och större konflikter uppstår tre-fyra gånger i timmen". JAG HAR TVÅ, liiivliga, bestämda viljestarka sådana, sen har vi en 5 åring som ska ge sig in i leken också. Ska vi räkna in alla bråk de har med varandra också kanske? Efter tre dagar med sånt där ovan ska vi sakna varandra imorgon, min barn och jag.... S A K N A

VAB och promenad i vintersolen

VAB med feber och snor har stått på schemat idag. Både Mira och Milo har varit febriga och sjuka. En förmiddag med film och mys, en eftermiddag med promenad.. och sömn <3 hihi

Psykologguiden

Psykologiguiden ” barnet 2-3 år, frontalkrokarnas tid, små konflikter mellan barn och föräldrar var tredje minut och större konflikter uppstår tre-fyra gånger i timmen. Arbetsamt att vara förälder.” NO SHIT SHERLOCK – vi har två sånadär. Nu kommer vi till det bästa ”Kring 3 år brukar barnet gå in i en lugnare period, bli mindre provocerande, mindre trotsande.” Häller upp ett glas vin och väntar… snaaaart snaaart.

http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=48&Barns-utveckling-1-3-ar

Ledig onsdag

Och tänk att småfisarna leker med varandra... Idag har vi inte varit ute ens en liten stund, orken har helt enkelt inte funnits. Det finns en människa i mitt liv som suger energi, och har så gjort ett tag, dags för förändringar!!

God jul

Årets julklapp

Årets julklapp blev en häst...
Lite galet att ens tänka tanken, men det passar mig ganska bra, lagom galet.
Men vi har inte sagt tack än, vilket innebär att svärmor snällt får ha Guapo i sin vård ett tag till.
Guapo är en trotsIg liten Polle i sina bästa år. Med mankhöjd på 176cm och 10 år på nacken gör han mig galet rädd... Livrädd.

Milo torkar snor han minsann

Luciamorgon

KL 6.15 ringde klockan... allt var förberett, ändå springer två jäktare föräldrar ifatt luciatåget med varsin tvilling i högsta hugg.. Olle springer själv som tur är...

Vad händer, vad har hänt? Vi var ALLTID i tid, till allt.

Nåväl väl på plats, gick allt bra, Mira (en av dockorna längst fram i vitt) satt vacker på plats utan att springa fram till mamma som stod väl synligt i publiken. Olle som står längst bak till höger, sjöng för full hals och mellan varven ropade han högt och tydligt "maaaaaaamma" och vinkade glatt.. lilla parvel. Vad Milo gjorde tjurandes bakom husknuten vet ingen och kommer antagligen aldrig få veta heller, men glad var han när han kom fram igen... <3

Pepparkaksbak

Idag bakade vi pepparkakor. Eller det var mest Olle som bakade. Milo lekte monster med sin deg, och Mira gallskrek när jag kom i närheten för att hjälpa.

Sams

Idag är vi hemma. Mira har feber och jag min lediga dag vilket innebär att alla är hemma . Tyvärr fick vi skippa frukostfikan hos Petra med Maria och deras små... Men nästa onsdag gör vi ett nytt försök ♥️
Nu håller vi tummarna att de fortsätter vara sams, utan att behöva rastas utomhus. Ute blåser de, regnar och är allmänt ruggigt. Vi vill ha snö!!!

Jultomten

Igår kom vi hem från en mys - vuxen helg i göteborg. Med massa shopping, god mat, och långa sovmorgnar. Vi åkte hem ganska tidigt på söndagen, mest pga att vi längtade efter barnen, så vi hann med ett litet varv på julskyltningen. Barnen passade på att gå in till tomten och hälsa på.

Invalido

Snälla söta Olle kom med denna lilla piratlapp igårkväll och tyckte jag skulle använda den till mitt öga. Grejen med att ha ont i ögat och vilja blunda gör att man lätt somnar. Nu hoppas jag att ögat läker fort för imorgon eftermiddag kommer mamma och Johnny till oss för att barnvakta hela helgen så att mor och far i hushållet kan få lite egentid... läääängtar :)

Barnarbete

Barnarbete när det är som bäst. Alla barn hjälper till att ta bort löven. Men priset för sötaste idag får till bönan! Hur söt får man vara. Min lilla svans

Tyvärr slutade dagen med att Herr Mini stoppar upp en spade i ögat på sin mamma. Ett besök till sjukhuset stod klart några minuters senare, och efter ytterligare några timmar stod jag färdig utanför med diagnosen "rispad hornhinna" och en påse med ögondroppsantibiotika i handen. Attans vad ont de gör! Men ändå skönt att veta att inget satt kvar i ögat, för det är precis så det känns.

Lussebak

Lussebullebak hos fam. Unosson :))

Tänk att barnen är så pass stora att det går att göra roliga saker tillsammans med dom. De börjar förstå handling/konsekvens. Vilket kommer lösa en heeeel del. Vi har haft en lååång period med gnäll och tjuvnyp här hemma nu, och det känns som att det är dags att det vänder. Den magiska tre års åldern är på intågande, och vi hoppas att det blir en period där vi kan njuta mer av varandra, istället för att bara lösa konflikter och jaga barn som tycker att frigörelse är att försöka gå sin egen väg (bokstavligt talat) här i livet, och när det då är två barn ibland tre barn som väljer varsin väg, med en ensam mamma som står ensam kvar är det inte lätt mina damer och herrar. Bläckfiskarmar, kondition och hänglås är bara förnamnet. Men nu kanske kanske kanske vindarna vänder mot ett mer förståndig, om än trotsigt stadie i livet. Jag har inget emot trots, men det ska vara trots som går att hantera, ingen trots som sätter livet i fara, där man vägrar åka vagn, eller väljer att försöka bryta sig ur hemifrån för att dra iväg en egen liten runda. Inget trots som innebär att man lägger sig på golvet och skriker tills man spyr, kanske bara av den enkla anledningen att man inte äger orden för att kunna berätta vad man vet.

jordglobslampa

Idag är vi hemma Olle och jag. Olle med lite feber och jag med för lite sömn. För att vara exakt blev det tre timmar i natt... tvillingar som kommer springande, barn som hostar och en mamma som har svårt att slappna av mitt i allt. Men när lilla sessan kommer inspringades kl 5.00 tyckte tom denna mamman att det var så mysigt att gosa mitt i natten när jag ändå inte kunde sova, så jag somnade.

Letar efter en jordglob, så jag kan göra en lampa. Dock måste jordgloben vara gjord av glas så man kan strippa av kartan.