Lussebak

Lussebullebak hos fam. Unosson :))

Tänk att barnen är så pass stora att det går att göra roliga saker tillsammans med dom. De börjar förstå handling/konsekvens. Vilket kommer lösa en heeeel del. Vi har haft en lååång period med gnäll och tjuvnyp här hemma nu, och det känns som att det är dags att det vänder. Den magiska tre års åldern är på intågande, och vi hoppas att det blir en period där vi kan njuta mer av varandra, istället för att bara lösa konflikter och jaga barn som tycker att frigörelse är att försöka gå sin egen väg (bokstavligt talat) här i livet, och när det då är två barn ibland tre barn som väljer varsin väg, med en ensam mamma som står ensam kvar är det inte lätt mina damer och herrar. Bläckfiskarmar, kondition och hänglås är bara förnamnet. Men nu kanske kanske kanske vindarna vänder mot ett mer förståndig, om än trotsigt stadie i livet. Jag har inget emot trots, men det ska vara trots som går att hantera, ingen trots som sätter livet i fara, där man vägrar åka vagn, eller väljer att försöka bryta sig ur hemifrån för att dra iväg en egen liten runda. Inget trots som innebär att man lägger sig på golvet och skriker tills man spyr, kanske bara av den enkla anledningen att man inte äger orden för att kunna berätta vad man vet.