Som tvillingmamma har jag varit fruktansvärt frustrerad över tvillingarnas sätt mot varandra. Konkurrens är och förblir en stor del av vår vardag här hemma, men från att uppta hela deras vakna tid hemma kan jag nog säga att den halverats under det sista veckorna.
Nu har de medvetet valt egna nappar, de börjar hitta lite egna intressen och slåss inte om varje grej, kanske varannan.
Vi som mamma och pappa har insett att man inte kan ha dom i knäet utan att de får välja en sida att sitta jämte på i soffan och på så vis finns det alltid en plats ledig.
Men en sak som jag längtar efter är att kunna ta mig hemifrån. Som det är idag är det svårt med två stycken som springer åt varsitt håll och en fyra åring som också har behov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar