Citat om barn

När jag sitter här hemma med mina barn så känner jag mig ofta frustrerad över min situation.
Vilket jag inte alls känner mig bekväm med! Mina tre små liv som har vuxit till små människor i min kropp, gör mig ibland galen.
Ibland blir jag rädd att jag inte ska kunna ta hand om dom, ibland blir jag rädd för att jag inte förstår varför jag bli så frustrerad och irriterad.

”Fast den här människan hade vuxit i hennes kropp, hade slitit sönder den när han kom ut, en gång hade delat puls och föda och blod och glädje och sorg med henne, var han nu en helt egen person, vars inre organ, tankar och själ och känsloliv hon aldrig helt och hållet skulle förstå. Det var som om man inte föddes med en gång utan en bit i taget; som om varje födelse också var en död, som om varje steg de utvecklades förflyttade dem längre och längre bort från henne, från att vara ett med henne, och med tiden skulle de, långt, långt borta från henne, smälta samman med andra, få barn själva, förenas och skiljas åt, fram till den slutgiltiga skilsmässan.” /Marilyn French, Kvinnorummet.


Jag vill inte att mina barn ska växa ifrån mig! Och jag vill absolut inte vara den som stöter bort dom.