När jag lämnat Olle på förskolan har jag två morgnar i rad dragit en pw runt sjön, fort ska de gå också annars kan det kvitta (annars heter de la bara walk och inte power walk kanske ;))
Min lilla sessa tycker det är sådär spännande att åka vagn, Milo däremot ligger och småflirtar lite tills ögonen såsakta trillar ihop. Önskar verkligen jag hade mer tålamod med att lyssna på hennes jämmer, men jag DÖR! Att försöka njuta när någon ligger och vrider sig och vänder sig och vill inte alls sitta där hon sitter gör ju att man inte lust att gå hem igen. Igår vände jag henne, det funkar en stund, men jag klurar på om det kliar i kroppen på henne, växtvärk och övertrötthet kanske?
Igår hittade vi Årvar, polisen fick vara snäll och visa vart de lagt honom, och när vi kom fram så hade de redan lagt honom i en papperpåse, det var väl ändå det minsta de kunde göra?
När vi kom hem åkte spaden fram Erik grävde en grop, tyvärr blev inte begravningen alls som jag tänkt mig, ett snabbt grävt hål under tystnad, försöka stuva ner Årvar som fortfarande låg kvar i den bruna papperspåsen och de sätta en gammal växt över. Jag hade tänkt mig lite mer andaktsfullt, en liten leksak med i graven, ett fint örngott att lägga runt honom och ett fint träd att plantera över honom. Så inatt har jag drömt mardrömmar, vem fan vill begravas i en papperspåse, men en gammal risbuske över? Jag har drömt om att han inte ligger skönt, att han kommer upp igen och hur hemsk det måste vara att ligga nerstuvad i det där hålet som inte alls kändes som det var stort nog.
Men fan jag får inte bort den där olustiga känslan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar