Klätterställningen

Häromdagen fick jag ett spel, what to doo??

Milo är inne i köket och öppnar varenda lucka han kommer åt, ett "ajaj" känns som det triggar honom ännu mer att krypa dit. Barngrind går ju inte heller pga stenkompositen i bänkskivan. Spänngrindarna är inte tillräckligt breda. Nåväl, då kom vi på denna briljanta ide.... den varade i 2 dagar. Har jag fått en stöknisse till tro? Olle var den oräddaste ungen på planeten, ÄNTLIGEN har han lugnat sig. När Olle var liten gick det inte att ens försöka sig på att vinna en kamp eller ta med sig honom någonstans där han fick röra sig fritt fram, likt en hök fick man vara efter, drog han inte kompisarnas katt i svansen stövlade han iväg UTAN att vända sig om på stranden. Alla sa att alla barn minsann håller koll på sina föräldrar, nä inte Olle. Han hoppar hejdlöst ifrån bryggor och annat rakt ner i iskallt vatten och bara skrattar, han drar iväg med okända människor utan att blinka. mmm... ni hajar varför jag är orolig för TVÅ sådana på en gång nu va? MEN min lilla fislisa Mira verkar TACK OCH LOV lite harigare, lite mammigare och något försiktigare, men hon är ju inte sen att heja på... på bilden nedan står hon och asgarvar åt  sin tvillingbror, men hon skulle aldrig få för sig att klättra upp.