De här med småbarn..

Vad gör man med dom? Hur kan men leva med dom, men skulle man klara sig utan helt ärligt?
Milo han gallskriker, han är upponer totalt, han är på ALLTING här hemma, grytskåpet är allra roligast, och jag springer efter som en galning, idag lät jag honom va och då hittar jag honom gallskrikandes I en gryta. Bara en h efter att han fått ett plåster för första gången i sitt liv, av just samma skåp.
Just nu står radion och spelar, det är INTE jag som satt på, Bestås glasdörr går ej att sätta barnspärr på.. vi bombar med saker framför istället men de är inte säkert att vi lyckas.
Mira är inte ens i närheten av lika klåfingrig, hon är just nu familjens lilla ängel som inte hittar på nåt djävulskap över huvudtaget.
Olle är inne på sin 2a h med frukost på bordet, första lilla tallriken med fil och musli tar ca 1h, sen sitter han och klurar i någon kvart eller så, sen går de väääääääääääldigt långsamt, och så är det varje morgon, vem sa att jag skulle hinna lämna honom på dagis till 8,45?
Idag gick hela familjen upp och var redo vid frukostbordet 7,30, nu är kl 9.00 och olle har precis inlett sin andra tallrik.. ny taktik måste kommas på SNART. När jag försöker styra upp hans frukostbeteende straffas jag med 30 sekunders "jagsitterochillglorpådigmamma" med öppen mun och förvånade ögon.
Att fostra barn är såååååååååååååååå mycket mer påfrestande än vad jag NÅGONSIN hade kunnat tro, och då jobbar jag ändå med barn och har inga problem med att plocka de där små godingarna som ingen annan pallar med.
Nähä plikten kallar, vår kära hund ogillade Milos "jagskadraavdigpälsen" beteende så nu lipas de för fullt i vardagsrummet.
1h kvar sen ska de små sova.. yyyeeeeppii, (hoppas Olle har ätit upp sin frukost tills dess)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar